Igår när jag var påväg till jobbet ringde mamma och sade att morfar var påväg med ambulans till Södersjukhuset med andningsuppehåll. Hoppade av tunnelbanan direkt och vände tillbaka mot stan. Som de flesta av er säkert också har upplevt så känns det som en evighet när man väntar på akuten för att få tid med en läkare, svar på prover och sedan ett besked om vad som ska göras. Himla enerverande att bara sitta där och inte kunna göra något. Vid sextiden fick han i alla fall komma upp på en avdelning och igår kväll tog dom olika prover och röntgen. Har såvit så oroligt i natt för att om röntgenbilderns skulle ha visat något alarmerande så skulle dom nämligen ringa. Skönt att läget är stabilt. Vi borde få svar idag vad som är fel, hoppas det i alla fall. Lilla morfar <3.