Tisdag den 2a februari
Tvättstugan kallade och det var väl behövt. Vi hade sparat på oss en del sängkläder som alltid har kommit sist på prio-listan vid de tidigare tvättiderna... Skönt att få det gjort. Som vanligt var jag en stund hemma hos pappa (work work) och sedan vidare till Hornstull för the last supper med Jenny. Dom började sin resa till Australien idag! Wie! Har fixat Skype nu så vi ska kunna prata med varandra gratis, blir lite väl dyrt att ringas. Jenny var så gullig och bjöd mig på en supergod sallad på café Frapino. Som tack för hjälpen med bloggen :). Tack!
På väg tillbaka till bilen ser vi till vår förskräckelse att blomsterbutikerna redan börjat sälja påskris... Hallå! Det är ju över två månader kvar! Ojoj. Nästa år skall man köpa gran i augusti.
Jobbade kväll, 15.50-20.30. Var i informationen. Var rätt lugnt så slet inte ut mig direkt. Lagom kul bara att sista kunden gick 20.29... Blev några minuters övertid.
När jag väl kom hem fanns det inga parkeringar uppe hos oss. Men jag hittade en som var igensnöad så jag drog fram snöskyffeln (igen) och skottade fram den. Kul när jag (väl färdig) insåg att mitt ögonmått är kasst (precis som mitt lokalsinne) och självklart kom jag inte in. För liten p-plats... Ah, suck. Svettig och glad över att nu ha lämnat en sjysst parkering till en kär medmänninska (not!) fick jag parka en bit bort. Så kan det gå...
På väg tillbaka till bilen ser vi till vår förskräckelse att blomsterbutikerna redan börjat sälja påskris... Hallå! Det är ju över två månader kvar! Ojoj. Nästa år skall man köpa gran i augusti.
Jobbade kväll, 15.50-20.30. Var i informationen. Var rätt lugnt så slet inte ut mig direkt. Lagom kul bara att sista kunden gick 20.29... Blev några minuters övertid.
När jag väl kom hem fanns det inga parkeringar uppe hos oss. Men jag hittade en som var igensnöad så jag drog fram snöskyffeln (igen) och skottade fram den. Kul när jag (väl färdig) insåg att mitt ögonmått är kasst (precis som mitt lokalsinne) och självklart kom jag inte in. För liten p-plats... Ah, suck. Svettig och glad över att nu ha lämnat en sjysst parkering till en kär medmänninska (not!) fick jag parka en bit bort. Så kan det gå...
Kommentarer
Trackback